Greenpeace dumpar 18 ton kol vid Rosenbad

Sakta men säkert försöker jag rensa bort allt hemma som jag inte vill ha. Detta har jag tänkt skriva mer i bloggen om några dagar.

För cirka 2 veckor sedan så lade jag ut nio gamla DVD filmer som jag inte längre ville ha på Tradera. Dessa fick jag sålda till ett värde av ca 300 kr (fråga mig inte vad jag köpte dem för). Det kanske låter snobbigt men jag sålde dem inte för att jag behövde pengarna utanför att jag ville frigöra ytor vilket gjorde att jag nu utan problem kan tänka mig att skänka bort en större del av pengarna till miljöorganisationen Greenpeace.

Varför?

Jo jag tycker att nedan pressrelease med bilder samt det lilla videoklipp jag lagt ut här nedan är helt geniala. Om någon ringde mig och frågade om jag skulle vilja hjälpa till en natt med att genomföra liknande aktioner på stan skulle jag lätt ställa upp. Greenpeace är så handlingskraftiga som jag själv skulle vilja vara. Jag blir verkligen glad och rörd när jag ser deras fantastiska aktioner. För mig gör dom skillnad och därför vill jag stödja dem med lite pengar.

Tycker du att dom gör skillnad för dig så kan du också stödja dem. Här har du två enkla sätt:

1: Byt Elbolag. Har du Vattenfall som elleverantör så bör du genast byta. Ett bättre sätt att stödja finns nog inte. Vattenfall och deras kommande investeringar i kolkraft är inget för den miljömedvetne.

2: Skänk en slant till Greenpeace. Sälj av nått som du inte behöver hemma och skänk bort pengarna. Eller låna två böcker på biblioteket istället för att köpa dem och spara på så sätt in lite pengar. Du vet väl att t ex Dan Browns nya bok som släpptes i förra veckan redan finns på biblioteken att låna. Om du tänker köpa den kan du här spara in ca 179 kr.

PRESSRELESE FRÅN GREENPEACE:

Stockholm 28 oktober 2009 – Ett trettiotal aktivister från Greenpeace levererar idag 18 ton tyskt brunkol till statsminister Fredrik Reinfeldts arbetsplats, Rosenbad. Aktivisterna uppmanade Fredrik Reinfeldt att ta ansvar för de svenska koldioxidutsläppen utomlands, genom att stoppa Sveriges kolkraftverk.

- Just nu råder ett fatalt dödläge i de internationella klimatförhandlingarna. Världen är i desperat behov av länder som visar att det går att ta ansvar för sin del av klimatförändringen. Om EU:s ordförande Fredrik Reinfeldt meddelar omvärlden att han har instruerat sitt statliga energibolag [Vattenfall] att sluta investera i kolkraft, kan det bidra till att bryta dödläget, säger Anders Hellberg på Greenpeace.

Lasten på 18 ton brunkol är lika mycket som Vattenfall förbränner var tjugonde sekund i kraftverket i tyska Jänschwalde. Sammanlagt har statliga Vattenfall skaffat sig tolv stora kolkraftverk i Tyskland, Polen, Holland och Danmark under de senaste nio åren. Dessutom byggs eller planeras ytterligare sex. Detta uppmärksammar Greenpeace aktivister genom att bära skyltar med namnen på de största kolkraftverken.

- Vi är här för att göra Sveriges klimatbrott i Europa synligt för politikerna och för svenska folket. Varje år släpper statliga Vattenfall ut 100 miljoner ton koldioxid – det är dubbelt så mycket som hela Sverige som land släpper ut. Om Fredrik Reinfeldt ska kunna visa ledarskap i klimatfrågan, måste han se till att Vattenfall förbjuds att investera i kol, säger Anders Hellberg, talesperson i klimatfrågor på Greenpeace.

- Det blir absurt när Fredrik Reinfeldt kritiserar Kinas kolinvesteringar, samtidigt som hans eget energibolag [Vattenfall] storsatsar på kolkraft i Europa. Ett stopp för Vattenfalls investeringar i kolkraft skulle sända en enormt viktig signal till omvärlden om att EU:s ordförandeland tar klimatfrågan på fullaste allvar, säger Anders Hellberg.

Jag var Bröllopsfotograf för en dag!

Förra året så var jag med om nåt annorlunda för en dag. Jag var statist på en filminspelning. Filmens som spelade in var BRÖLLOPSFOTOGRAFEN och regisserades av Ulf Malmros. Filmen hade svensk biopremiär för några dagar sedan.

Det skall ärligt erkännas att jag inte alls var sugen på att vara statist utan snarare sugen på att närvara på en filminspelning under en dag. Det var via min arbetsgivare som jag hade fått den här chansen.

Några dagar innan inspelningen hade jag fått åka ut till SVT klädlagar i Frihamnen och testa kläder. Ett bröllop skulle filmas och jag skulle föreställa en gäst i frack. När jag hade fått på mig kläderna som jag skulle ha trodde jag att jag skulle börja gråta och det var omöjligt för kostymören att hålla sig för skratt. Hur mycket jag än älskar Chaplins filmer så kändes det inte okej att se ut som en luffare i på tok för stora kläder en dag när jag skulle vara statist. Detta löste dock kostymören så att kläderna till slut satt som de skulle och lättnaden var enorm.

På inspelningsdagen så var det åter ut till Frihamnen som gällde, alla statisterna (ett femtiotal) skulle sätta på sig sina kläder innan 08:00 för att sedan gemensamt i en stor buss åka till inspelningsplatsen. Jag minns inte vart vi skulle riktigt men de var till de så kallade förnämare platserna i Stockholm. Nåt som var väldigt roligt var att chauffören inte hittade till platsen och att det längs vägen var en bro som var så låg att han inte kunde köra under den.

Väl på plats började Ulf Malmros berätta för oss statister vad det var för scen vi skulle spela in och hur han ville ha det. Jag minns att vi testade några gånger och att han inte alls var nöjd med tempot på de som gick framför kameran. Uppenbart var att han hade varit med tidigare om folk som gärna ville synas lite för mycket i bild och de som inte alls ville det. Folk rörde sig helt enkelt inte naturligt.

Nåt som gladde mig ur en miljövänlig synpunkt var att man inte använde speciellt mycket lampor under inspelningen för att fejka solljus. Vad man istället gjorde var att man använde stora silvriga dukar som speglade solljuset så att det hamnade rätt på skådespelarna. Ett mycket smart sätt som branschen använt länge.

Inom mig tyckte jag det inte alls var kul att vara statist. Jag var skitnervös helt i onödan. Jag hade ingen som helst lust att vara framför kameran så jag började dra mig undan eftersom jag inte ville vara med i bild. Var helt enkelt inte sugen på att förstöra en scen.

Jag är ett stor fan av stilbildfotografer från filminspelningar och min favorit är Keith Hamshere vars bilder jag tittade mycket på under min uppväxt.
Så jag tänkte att jag leker stillbildfotograf med min lilla kamera jag hade med mig. Kameran var ju inte helt tyst så jag var mycket försiktig med mina bilder och personligen är jag mycket mer intresserad av bilder som är bakom kameran och visar hur man arbetar.

Det var roligt att under dagen se hur scenerna som togs växte fram. Helheten av dagens inspelning var att huvudkaraktären (Björn Starrin) bjuder in sig själv till ett bröllop och säger sig vara bröllopsfotograf samtidigt som brudens far (Kjell Bergqvist) kommer sent till bröllopet.

Måna av dessa scener var med i filmens trailer som du kan se här.

I våras var filmen färdigklippt och jag var bjuden på en tidig visning av filmen. Det var jättekul att se hela filmen nu när man varit med på inspelningen en dag. Jag tyckte om filmen riktigt mycket och är övertygad om att den kommer bli en hit på biograferna. Jag gillade denna lika mycket som Ulf Malmros bästa film DEN BÄSTA SOMMAREN.

Så vad fasen har detta inlägg med min klimatblogg att göra? Kopplingen kanske inte är den starkaste det medger jag men arvodet för en dag som statist är 300 kr. Dessa pengar kommer jag idag att använda till att förbli ”VÄN MED VÄRLDSNATURFONDEN 2010” vilket kostar 300 kr. Så tack vara mitt roliga extra arbete som statist har nu WWF fått 300 kr extra att göra nytta för.

Kanske vill du också vara statist för en dag och skänka pengarna till välgörenhet. Anmäl dig då här!

Ett grönare hem: Vardagsrummet

Vardagsrummet är väl det rum i hemmet som man har flest elektroniska prylar i. Näst eftersovrummet där man ju sover en massa timmar så är ju vardagsrummet det rum som man är mest i.

Det finns några enkla tips om hur man gör för att vara så miljövänlig som möjligt. Att inte ha sin elektroniska utrustning i standby läge är nog det mest slitna tipset som finns men tänk även på att du spar en massa pengar.

Som jag har skrivit förut så äger även jag en hel del elektroniska prylar men då jag använder dem så sällan har jag försäkrat mig om att aldrig ha något i standby. Detta har jag löst genom att köpa 3 grenkontakter med on/off knapp som gör att jag kan stänga av olika delar av elektroniken. Tittar du på bilden nedan så är jag övertygad om att du förstår hur jag menar. Jag behöver ju knappast ha tv:n i standby om jag lyssnar på musik. På detta sätt har jag aldrig något i standby i onödan.

Alla lampor jag har i vardagsrummet är lågenergilampor. Erkänner att jag har tre spottar i min bokhylla som är vanliga hallogenlampor men den har inte varit på, på säkert ett år.

Möbler som du köper bör du köpa med tanken att de skall hålla länge. Förhoppningsvis vill du behålla dem om de är hela och fina länge men om du mot all förmodan skulle vilja byta ut dem så kan du säkert sälja dem begagnade om de är hela och fina.

Ha uppladdningsbara batterier i dina fjärkontroller.

En platt tv drar mer än dubbelt så mycket så energi som en äldre tjock tv. Detta viste faktiskt inte jag när jag köpte mig en platt tv härom året. Den tjocka tv:n jag ägde tidigare har jag gett bort till en pensionär som behövde en större tv.
Nu har det dock kommit platt tv apparater som blir upplysta med LED lampor vilket gör att de drar mycket mindre ström än tidigare platt tv:ar.

I mitt vardagsrum har jag mycket böcker och filmer. Jag och sambon försöker numer att låna så mycket som möjligt på biblioteket. Från att ha varit en kille som ville äga alla filmer som jag tycker är bra känner jag idag att jag knappt behöver äga någon film alls. Jag köper endast mina absoluta favoritfilmer. Annars hyr eller lånar vi filmer och TV serier. Har jag köpt en säsong av en TV serie så säljer jag den på tradera när jag sett den (om det inte är The Sopranos eller Vita huset förstås). Ju förre saker jag äger ju mindre bostadsyta är jag i behov av.

I vardagsrummet har jag också min dator. Jag har ganska nyligen bytt ut min stationära dator som jag haft sedan 2002 det vill säga 7 år. Det är nog inte många som har en dator så länge. Min nya dator drar hälften så mycket ström och är lätt att montera ner när den skall avvecklas (den gamla datorn hoppas jag kunna sälja för en billig penning på tradera).

Visste du att adaptern till 12 volts halogenlampor som ständigt är inkopplade i väggen kan dra lika mycket energi när lampan är släckt som när lampan är tänd. Dra ur kontakten.

När du sitter där framför tv:n och njuter av en god film eller kanske en bra skiva så hoppas jag att du har släckt i alla de övriga rummen. Jag menar varför skulle det behöva vara tänt i rum som ingen är?

Det bästa med alla dessa tips är att du lever klimatvänligt. Det näst bästa är att du spar en hel del pengar varje månad.

Hör av dig om du tycker att jag glömt nått?

Miljövänliga tvålar med rent samvete?

För några dagar sedan fick jag en lapp i brevlådan om att jag hade ett paket att hämta på posten (skojade bara, ICA såklart).

Det var ett paket från företaget Bliw som ville göra mig uppmärksam på att deras nya tvålar var de första parfymerade tvålarna på den svenska marknaden som bär Svanen märkningen.

Det som är lite lustigt i kråksången är att jag ju faktiskt tidigare har kritiserat flytande tvål tidigare i min blogg som du kan läsa här.
Anledningen först och främst är ju att huvudingrediensen i flytande tvål är vanligt vatten och det vill jag ju inte ha i min tvål när jag redan har det i kranen och helt gratis dessutom.

Problem nummer två med flytande tvål är ju att den är förpackad i plast som såklart är gjord av olja.

Men om man inte var så där superpetig med förpackningar och innehåll så skall absolut Bliw ha en eloge för att de nu gör en svanen märkt tvål samt att deras flytande tvål nu kommer i refill. En refill med 300 ml kostar 17 kr i handeln enligt Bliw själva.

Bliws flytande tvål som är svanen märkt bör finnas i butik nu när jag skriver detta. Bra att veta är faktiskt att Bliws tvål tillverkas i Falun så tillverkningen är placerad i Sverige vilket skapar mindre utsläpp vid transport och dessutom svenska jobb i dessa tider.

Men efter att ha skrivit mitt inlägg tidigare om tvål så rekommenderade ni läsare att jag skulle köpa mina tvålar på LUSH.
Sagt och gjort så gick jag dit idag för att köpa min första tvål där och ställa de båda mot varandra. LUSH tvålar är vansinigt dyra. Min tvål vägde 186 g och var stor som två vanliga vita tvålar och kostade otroliga 91 kr. Kilo priset är 490 kr vilket är dyrare än den dyraste köttbit jag någonsin köpt.

Tvålen jag köpte hette Sea Vegetable och doftade riktigt manligt. Alla tvålar från Lush är vegetabiliska vilket betyder att de enbart innehåller saker från växtriket vilket borde betyda att de är 100% nedbrytbara utan problem.

Men en sak blev jag riktigt upprörd på när jag kom hem. Till min fasa så noterar jag att huvudingrediensen i den fasta tvålen från Lush är Vatten den med. Jag fattar ärligt ingenting. Att betala galna 490 kr kilot för en tvål vars huvudprodukt är vatten gjorde mig inte glad.

En fördel med Lush tvålar som jag TYVÄRR sällan har koll på är dock att de inte är testade på djur. Sånt borde framgå på produkter bra mycket oftare. Lush förpackning var dessutom minimal och av papper (nedbrytbart).
En fråga som kvarstår är ju dock, var tillverkas tvålen.

Så där har ni de två tvålarna mot varandra. Saknas något? Ja kanske ett test med vilken som doftar bäst.

Jag tvättade varsin hand med varsin tvål och väckte fästmön som gått och lagt sig och bad henne sniffa på mina händer. Hennes utlåtande var:

BLIW: luktar bär och mycket gott.

LUSH: Luktar bara vanlig tvål.

Fästmön utsåg därför Bliw tvålen till doft vinnare.

Vilken tvål har ni där hemma? Tänker ni på miljön när ni köper tvål och varför har du valt just den tvålen du har där hemma? Skriv ett inlägg och berätta!

Ingen prickar så rätt som Magnus Bard

En av de bästa sakerna jag vet med tidningen Dagens Nyheter är illustratören Magnus Bard som på ledar och opinions sidorna ofta brukar ha en väldigt träffsäker teckning.

Dessa brukar man sedan kunna se på dn.se efter ett tag.

Eftersom jag idag inte bloggar hemifrån och inte kan skriva som jag brukar så låter jag Magnus teckning göra jobbet istället.
Skulle jag i framtiden hitta någon lämplig Magnus bard teckning i dagens Nyheter så kanske den dyker upp här i bloggen igen.

Jag ställer mig faktiskt helt oförstående till att man inte ger ut dessa teckningar i bokform. Skulle vara en perfekt ”gå bort present” till exempel.

Nedan bild fick mig att skratta sorgset.

Källa: Dagens Nyheter, Ritad av Magnus bard

Jag var på omslaget av tidningen DAGEN

I somras blev jag intervjuad av tidningen DAGEN. Det dröjde ett bra tag tills artikeln publicerades (jag har ju definitivt fått längre hår t ex) men nu är den publicerad och nedan följer den för er som vill veta mer om dåren bakom den här bloggen.

Klimatriddare
Film fick Stephan Bäckman att bli en bloggande stöttepelare för miljön och världen

Stephan Bäckman åkte till Svalbard och efter det får han bara duscha varannan dag.
Det är bara en av många detaljer i hans experimentfyllda tillvaro, som började med insikten att vi befinner oss i elfte timmen.

När tvåltusenåriga glaciärer smälter låter det som när man häller upp kolsyrad dryck i ett glas. Med den stora skillnaden att ljudet från en upptinad glaciär är mycket, mycket kraftigare.
- Det är häftigt. Och samtidigt är det tragiskt. Jag fick se is som är tvåtusen år gammal som smälte, och som vi använde för att kyla ner våra drycker med, säger Stephan Bäckman om sitt besök på den arktiska ögruppen Svalbard.

Till vardags gör Stephan Bäckman allt han kan för att rädda glaciärerna, och ett av målen med att åka upp till Svalbard var att få se miljötragedin med egna ögon. Det andra målet var att få se isbjörnar, det ska finnas omkring tretusen i området. Men björnarna höll sig borta, och det enda som erbjöds besökarna var de krympande glaciärerna. Ett bevis på att någonting är fel med vår planet.

Väl hemma i Stockholm var det dags att klimatkompensera för båtturen. För Stephan Bäckman blev det att han resten av året bara får duscha varannan dag. Dessutom rakade han av sig håret för att kunna duscha snabbare och använda mindre schampo.
- Och för att det är skönt på sommaren, säger han också med ett Zlatanleende för att inte framstå i alltför god dager.

Föga förvånande presenterar
sig Stephan Bäckman som en person som gärna ramar in livet i svart och vitt. Det är antingen eller. Den som följer hans blogg förstår nog vad han menar. För Stephan Bäckman har bestämt sig för att leva så miljövänligt som möjligt och är beredd att ompröva det mesta.
Han skriver om hur han i vardagen gör allt som står i hans makt för att minska de koldioxidutsläpp som smälter glaciärer och får jorden att svettas.

Han tjafsar med IT-avdelningen på jobbet för att datorerna inte stängs av under natten. Vilket energislöseri! Ska han ta en taxi är det en miljöbil han ska sätta sig i, oavsett om den står sist i kön och alla andra taxichaufförer blir vansinniga. På caféet blir han en jobbig kund som begär riktiga kaffekoppar, i stället för plastmuggar som slängs på en gång. Även när alla kopparna står i diskmaskinen, och cafébiträdet blir märkbart irriterad.
När han träffar Dagens reporter berättar han om vilken ångest det var att köpa en ny mobiltelefon. Den gamla gick sönder, så han tvingades att göra en investering.
- Jag ville inte ha en ny mobil. För mig tar det emot att shoppa, säger mannen som de senaste sju månaderna bara köpt tre klädesplagg.
- Inte ens en ekologisk bärkasse är klimatvänlig om den inte behövs, lyder shoppingfilosofin.

Stephan Bäckmans omvändelse till en ensamkämpande klimatriddare började med filmen "I elfte timmen", där en rad världsledande forskare presenterar en framtida miljödystopi, ungefär samma budskap som klimatvarningsprofeten Al Gore presenterade i filmen "En obekväm sanning". Stoppar vi inte utsläppen av växthusgaser kommer jorden att värmas upp, och livet på planeten kommer att förändras, en gång för alla.

- Jag blev tagen av hela upplägget, och dagen efter började jag handla ekologiskt och byta till lågenergilampor. Ganska snart bestämde mig för att jag skulle leva annorlunda.
Sedan filmupplevelsen i september 2007 har han steg för steg lagt om sin livsstil, och på punkt efter punkt försökt ändra sig för att testa hur långt man som privatperson kan gå för att dra sitt strå till "rädda planeten"-stacken. Han började skriva ner sina nya livsval i en miniblogg, sedan blev det en Facebookgrupp, och slutligen växte projektet till en blogg.

Han erkänner att det finns något filmiskt i hans beteende. Som filmälskare gottar han sig gärna i dramer där en ensam människa står upp mot resten av världen. Det är ingen slump att han själv jobbar med att distribuera filmer (upplevelser är miljövänliga), eller att det var en film som fick honom att förändra sin tillvaro.

Stephan Bäckman är säker på att det går att lösa de klimatproblem som vi håller på att snöra in oss i, men vi lever i elfte timmen, och därför är det dags att vi börjar agera. Teatraliskt säger han att vi befinner oss i en unik epok, och att den kollektiva omställning vi snart kommer att göra är något historiskt, något som det går att berätta om för barnbarnen.
- I framtiden kommer vi säga, tänk att vi levde under den svåra tiden, och vi lyckades genomföra en förändring, säger Stephan Bäckman.

Vad upplever du som svårast med din livsstil?

- Att bli vegetarian. Det är snudd på omöjligt. Det känns riktigt jobbigt att jag inte har lyckats med det fullt ut, säger Stephan Bäckman, som i alla fall kan stoltsera med att han inte satt sin fot på McDonalds på nästan två år.

Du verkar inte speciellt konflikträdd?

- Jag önskar att jag besatt mer av konflikträdsla. Människor tror att det är fantastiskt att inte vara konflikträdd, men så är det inte, säger Stephan Bäckman, som några minuter senare fantiserar om att engagera sig i sin bostadsrättsförening för att han vill driva igenom ett kollektivt avståndstagande mot pappersreklam (som han anser är onödig ur klimatsynpunkt).

Ligger det inte på politikernas ansvar att ta itu med miljöproblemen?

- Jo, men de lyckas ju inte. Man kan inte lägga över hela bollen på dem. Och man kan inte ta hela bollen själv.

Vad kan man som privatperson göra?

- Rösta med sin plånbok. Jag röstar dagligen med min plånbok.
Det innebär att Stephan Bäckman i stort sett har slutat shoppa. I stället går pengarna till att betala amorteringar.

Har du förändrat någon med din nya livsstil?

Frågan möts av en tystnad. Hittills har Stephan Bäckman svarat barnsligt ärligt på alla frågor, men här blir han lite osäker. Brorsan verkar vilja hänga på, men klarar det inte i samma rasande tempo. Och hans fästmö är väl med på halvfart hon också. Det innebär att den största förändringen finns hos Stephan själv.

- Jag har blivit mycket, mycket mer humanistiskt lagd. Det vill säga att jag blivit mer välvillig mot natur och människor. Förut hade jag mer inställningen "sköt dig själv och skit i andra".

Vad säger du till klimatförnekarna?

- Jag är inte någon professor, men jag litar på det som sägs och vill leva därefter. Och sen vill jag lägga min energi på dem som är villiga att lyssna.

Efter drygt ett års bloggande har Stephan Bäckman fått flera priser och nomineringar, han har träffat Al Gore flera gånger, diskuterat klimat med miljöminister Andreas Carlgren och har även blivit inbjuden att lyssna till Bill Clinton och Tony Blair när de hållit exklusiva föreläsningar i Stockholm. Ett imponerande facit för en till synes enkel och ärlig kille som går omkring i flera år gamla klädesplagg och drömmer om en bättre värld.

En länk till artikeln hittar du här!

UPPDATERING: BADRUMMET

Tyvärr så har det gått på tok för länge sedan jag senast uppdaterade bloggen. Har haft så mycket grejer att stå i och så var jag sjuk några dagar och känner inte att jag kan sitta och blogga när jag är hemma från jobbet. Bättre att bli frisk.

Sedan växer högarna med anteckningar om saker som jag vill skriva om och ju fler idéer jag får desto mer ångest får jag för att jag aldrig hinner skriva.

Om du vill ha en daglig dos av små klimatsaker så går det utmärkt att addera mig på Facebook. Där försöker jag vara lite mer duktig på att åtminstone skriva nåt varje dag.

Mitt senaste inlägg handlade om badrummet och då blev jag alldeles nedlusad med kommentarer om att jag inte hade någon lågenergilampa eller allra helst en LED-lampa som drar bra mycket mindre ström.
Anledningen är den att jag köpte en lågenergilampa till badrummet för flera år sedan men när jag skulle skruva på glaskulan runt lampan så fick den inte plats och lågenergilampan exploderade. På den tiden var nämligen lågenergilamporna avlånga.

Men efter alla påtryckningar från läsarna (fantastiskt att ni också är så engagerade) så gav jag mig ut på jakt efter en LED-lampa till badrummet.

Jag gick dock bet. Först var jag inne i Östermalms största lampaffär och där sa de att de inte säljer LED-lampor eftersom de inte tror på dem.
Mitt andra försök var Clas Ohlson och där hade de LED-lampor men den starkaste var på 2 Watt vilket motsvarar 15 gamla Watt.
Eftersom jag endast har en lampa i hela badrummet så behövde jag en lampa som var på minst 60 gamla watt.
Men när jag inte ens hittade det på Clas Ohlsson så valde jag en lågenergi lampa på 14 watt vilket altså är en lampa som drar 80 % mindre ström. Lampan beräknas dessutom hålla i 12 år. Lampan kostade mig 79 kr.
Anledningen till att jag valde just denna lampa är att den tänder sig direkt när man slår på den. Någon som verkligen behövs i det lilla rummet som man kan ha så bråttom till.

VAD JAG LÄRT MIG IDAG: Det går att pressa fram en förändring. Ni fick mig att skämmas över att jag hade en vanlig lampa på toaletten. Eftersom så många av er hörde av sig valde jag att byta lampa. Jag hoppas ni inser att den här typen av uppmaningar även fungerar mer storskaligt så som att byta elbolag eller liknande. Se bara till att informera företagen om varför du väljer bort dem.